När jag läser Essam El Naggars och Leif Anderssons svar till Annika Beijbom i NU 38/09 så förundras jag över deras syn på våra förtroendevalda.
Beijbom tyckte att Folkpartiet borde tacka av Roland Utbult - som nu blivit kristdemokrat - för att visa uppskattning för hans insatser. Utbult fick över 5 000 personkryss i EP-valet, och dessutom överlägset flest kryss av Folkpartiets kandidater till Uddevalla kommunfullmäktige i valet 2006.
Att Utbult gjort en insats för partiet är det alltså ingen tvekan om. Det är vanligt att människor som lämnar en organisation avtackas, i synnerhet när de uträttat något bra. Om inte annat så är det ett sätt för organisationen att vårda sina relationer och visa kvarvarande medlemmar att deras insatser uppskattas.
För att människor ska offra fritid till förmån för politik måste de känna en uppskattning från partiet för den tid och det engagemang som läggs ner.
El Naggar och Andersson sänder precis motsatt signal. Förtroendevalda ska vara tacksamma för partiets existens, istället för tvärtom. Det påminner om ett citat inför omröstningen av FRA-lagen; "Det är individen som ska ställa upp för partiet. Inte partiet som ska ställa upp för individen."
Vi ska vara glada för all tid som människor lägger på det politiska arbetet, och den dag de väljer att sluta ska vi tacka för hjälpen. Det är både rätt och klokt. Ty vem tänker engagera sig i en förening som uppenbarligen inte har vett att uppskatta ens insatser?
PS.
Annika Beijbom svarar El Naggar och Andersson i veckans nummer av NU.
DS.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar