Gerd Adolfsson och Lars-Bertil Wiklund, Fp Leksand, skriver i senaste NU (12/2009) om regionfrågan. Deras ärende är oklart men jag tolkar deras artikel som lokalpatriotism i första hand. Man pekar på att Gotland och Halland minsann fått bli regionkommuner och man vädrar morgonluft för Dalarna. Dalarna har varken halvmiljonen invånare (ansvarsutrdningen försespråkar regioner på 1-2 miljoner), universitet med forskningsinriktning eller kvalificerat storsjukhus. När min granne i Dalstuga, norra Rättviks kommun, klämde tummen i vedklyven fick han åka ambulans till Örebro Lasarett.
Gotland och Halland har sina egna synnerliga skäl att bli regionkommuner, Halland som en åsna mellan hötapparna, Gotland som en ensamseglare i Östersjön. Dalaidentiteten lär inget kunna ta kål på, inte ens ett ökat samarbete med Hälsningar och Gästrikar.
I Stockholm tycker jag dock att Folkpartiet har hamnat fel i regionfrågan. Ledande företrädare vurmar för en mälardalsregion som skulle stäcka sig ända till Örebro. Jag ser inga fördelar med att inkludera fler landsortskommuner som har helt annorlunda ekonomiska förutsättningar i beslutsfattandet om storstockholms utveckling. Det är svårt nog idag att dra jämt med spenatkommuner som Norrtälje och Nynäshamn. Storstaden har sina speciella utmaningar och behov och dessa handhas bäst av storstadsborna själva.
Har jag fel?
Fridens,
Martin
Visar inlägg med etikett regionfrågan. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett regionfrågan. Visa alla inlägg
torsdag 19 mars 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
