I senaste nummret av NU skriver Statsvetaren Tommy Möller om politiskt ledarskap. Han menar att det är svårt att utöva ett kraftfullt ledarskap i Europaparlamentet eftersom EP inte är den mest centrala arenan i europeisk politik.
Jag skulle vilja nyansera Möllers beskrivning för att skapa en bättre förståelse för denna institution. Snart är det dags för val och ju mer pålästa vi är desto bättre. Man kan ibland höra åsikter om att institutionen inte är något annat än en dyr samtalsklubb och jämfört med nationella parlament så kan EP tyckas svagt. Men samtidigt så är EP mycket skickliga på att använda sina maktbefogenheter, dvs att utvinna maximalt inflytande från sin begränsade formella makt. Europaparlamentet har ofta använt sig av olika mer eller mindre kreativa knep- tex fördröjning av ministerrådets förslag om de inte kunde tänka sig gå med på tilläggsförslag som parlamentet ville ha igenom. Varje fördragsändring har dessutom stärkt parlamentets roll i EU:s beslutsprocess. Eftersom det inom parlamentet inte finns någon "regering" att stödja eller opponera sig emot så är partilojaliteterna mer diffusa. Det innebär att det kan vara lättare för individuella parlamentariker att uppnå resultat och få genomslag på beslutsprocesser än vad det är för politiker på den nationella arenan. Det gäller alltså för oss att försöka få dit parlamentariker med höga politiska färdigheter som klarar av detta. Då kan vi verkligen göra skillnad. Vilka färdigheter rör det sig då om? Vad är viktigt för ett gott politiskt ledarskap? För mig handlar det om någon som både kan lyssna och vara tongivande. Samtidigt som man ska vara ödmjuk och personlig måste man kunna fatta snabba beslut och visa sig handlingskraftig.
Möller skriver också om parlamentets relativa betydelselöshet. Jag håller som sagt inte helt och hållet med honom men jag anser att det låga valdeltagandet är problematiskt gällande en demokrati och legitimitets aspekt. Därför kommer jag att göra mitt bästa för att väcka uppmärksamhet om Europaparlamentsvalet i Sigtuna kommun. Jag hoppas fler gör detsamma.
Skriver Pernilla Bergqvist, politisk sekreterare i Sigtuna kommun
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Hrrm, intressant. Jag instämmer. Möller är inte helt i fas med utvecklingen. Europaparlamentet har mer inflytande än sitt rykte. Utan att ha egen erfarenhet från parlamentet har jag förstått att det är upp till den enskilde ledamoten att utnyttja de möjligheter som MEP-mandatet ger. Med Lissabonfördraget blir parlamentet jämställt med rådet i de allra flesta beslut inom EU. Som rapportör från ett viktigt utskott får då enskilda ledamöter mycket stort inflytande. Det betyder också att de ledamöter som är målmedvetna och får förtroendet av sina kollegor kommer att göra skillnad för 500 miljoner européer. Det sista är viktigt att betona tycker jag. I Sverige är en enskild riksdagsledamot i majoritet endast 1 av 349 ledamöter och med plikt att stödja den egan regeringen. De beslut som han/hon fattar påverkar 9 miljoner svenskar. I Europaparlamentet är varje ledamot visserligen bara 1 av 750, dvs. halva inflytandet jämfört med riksdagen. Men å andra sidan påverkar besluten betydligt fler människor. /Per
SvaraRadera