Birgitta Ohlsson, FP, sammanfattar det hela ganska väl:
- Jag tycker att det var riktigt och redigt agerat. Det hade varit pinsamt om han stått kvar med tanke på att så många andra västdiplomater gick ut. Det var ett principfast agerande, säger Birgitta Ohlsson, Folkpartiets utrikespolitiska talesperson i riksdagen, till TT.Men, från den diktaturkramande vänstern kommer det klagomål som vanligt. Kalle Larsson (V) har följande att säga:
- Jag har lite svårt att förstå varför han gjorde det. Jag har ingenting till övers för vare sig den iranska regimen eller Ahmadinejad personligen, men jag tycker inte att man bör lämna en konferens på det sättet
Man kanske inte ska förvänta sig mer från någon som är medlem i ett parti som stöttat diktaturen i Sovjet, som stöttat diktaturen i DDR, som stöttat diktaturen i Nordkorea, som stöttat diktaturen i Kina och som fortfarande stöttar diktaturen på Kuba.
Riktigt magstarkt blir det dock först när man inser att oppositionen tycker att vi skulle ha deltagit fullt ut i konferensen, dvs skickat en minister:
Den svenska beslutet att inte delta i FN-konferensen på politisk nivå utan i stället skicka en ambassadör har kritiserats av oppositionen.
- Det är beklagligt att regeringen gett upp. Det är svåra frågor, men regeringen borde aktivt arbeta för att lösa upp knutarna på plats, säger Carina Hägg.
- Vi har deltagit tidigare i konferensen, utan att ha behövt dela åsikterna fullt ut. Det är bättre att man försöker påverka på plats.
Samma kritik framför Vänsterpartiet, men från borgerligt håll får regeringen beröm för sitt agerande.
Jag tycker det kan vara värt att exemplifiera med följande videoklipp:
Talaren är Ashraf El Hagog, den palestinska läkare som felaktigt anklagades för att ha spridit HIV i Libyen och som efter ett icke verkställt dödsstraff och 8 år i fängelse till slut släpptes av Libyen.
Han ställer här frågan hur Libyen kan vara ordförandeland för en konferens om rasism när deras regim uppenbarligen är rasister.
Vilket lyfter en viktig fråga; hur ska vi som liberaler agera? Ska vi fokusera oss på att kvarstå i FN och försöka återta organisationen från alla de diktaturer som svärtat ner FN:s rykte? Eller, vore det bättre att verka för att Sverige -- och andra diktaturer -- lämnar FN för att istället bilda en ny världsorganisation; en världsorganisation som ställer krav på demokrati och mänskliga rättigheter för medlemskap?
Det är en viktig diskussion, och en diskussion som behöver föras. Jag vet vad min ståndpunkt är i vilket fall.
Inlägg
Jag råkar vara en stor FN-vän så jag tycker att vi ska stannna kvar och ta striden. Det var naturligtvis bra att Sverige och övriga EU-länder markerade mot Ahmadinejad idag. Mer av det. Men FN finns och fyller många viktiga funktioner även om reformer behövs. Jag är t.ex. övertygad om att spridningen av massförstörelsevapen hade varit betydligt mer utbredd utan FN. Så hellre stanna kvar i FN och ta striden mot diktaturerna...tycker jag.
SvaraRaderaSjälv tillhör jag de som gett upp om FN; jag tror inte att det finns möjlighet att återställa organisationen till det den var på 50- och 60-talet. Tyvärr, måste jag väl tillägga eftersom idén är bra och ett väl fungerande FN skulle behövas i världen i dag.
SvaraRaderaJag upplever det som att diktaturerna tagit över FN, och att vi har en konstruktion som inte längre bidrar till ökad demokrati, till ett värnande om mänskliga rättigheter, till upprätthållande av freden.
Den förra konferensen om rasism var en travesti och det ser inte ut som om den här konferensen kommer att bli mycket bättre.
Men, jag har gärna fel i just fallet FN.
Durban II och Irans presidents tal på konferensen har med rätta rört upp många känslor. Röster har t o m höjts för att vi ska lämna FN då den tagits över av diktaturer och länder som systematiskt kränker de mänskliga rättigheterna. Exemplen på FN:s misslyckanden när det gäller de mänskliga rättigheterna är många och reaktionen hos dem som vill att västländer ska gå ur FN och bilda en egen internationell organisation är på många sätt naturlig. Besvikelsen på FN blir ju extra stor när förväntningarna har varit så höga.
SvaraRaderaJag är en FN-vän och anser att FN behövs. Dels så finns det många FN-organ och program som gör mycket gott i världen men framförallt behövs det en arena för global diskussion mellan alla världens länder - oavsett om vi tycker om dem eller inte. Problemet i Sverige har varit att det socialdemokratiska styret så länge gett oss en bild av FN som alltigenom gott. Detta har lett till inflaterade förväntningar på FN och vad organisationen ska kunna åstadkomma.
Men FN är inte mer än sina medlemsstater och de beslut som tas där är politiska, jäviga och präglade av den politik som majoriteten av dess medlemmar står för. Därför bör vi inte lämna FN utan istället justera vår syn på organisationen och framförallt våra förväntningar på den.
FN:s medlemsskap såg annorlunda ut när deklarationen om de mänskliga rättigheterna skrevs och jag tror det hade varit omöjligt att inom ramen för FN få till ett lika långtgående dokument idag. FN utnyttjas idag för att försöka flytta den internationella konsensusen bakåt när det gäller de mänskliga rättigheterna. Därför är det bra att Sverige deltar i Durban II för att bevaka så att detta inte sker. men eftersom agendan inte gått framåt är det rätt att inte representeras på politisk nivå. Det var också rätt att tydligt markera när representanter gått över gränsen - så som EU-kretsen gjorde mot Ahmadinejad.
Jag har läst hela Ahmedinejads tal och det finns inget rasistiskt i det. Han berättar ett enkelt orsak och verkanssamband. Han uttrycker sin åsikt och det är fegt och ryggradslöst att gå då, som representan för ett land är det oförlåtligt.
SvaraRaderaVåra delegater är rasisterna på konferensen.