Som Jenny Sonesson och Birgitta Ohlsson skriver på Newsmill är feminismen en liberalism. Förutom de feministiska traditioner inom liberalismen som de hänvisar till, är det uppenbart att feminismen är en del av den liberala ideologin. Någon annan slutsats går inte att dra (även om vänstern har velat ge sig själva tolkningsföreträde under senare år). Liberalism handlar om att ställa sig på individens sida mot kollektivt förtryck, oavsett om det är socialisternas stat eller de konservativas traditioner och kultur. Den feministiska analysen går just ut på att vi alla - män som kvinnor - tvingas anpassa oss till könsroller som är kulturellt betingade. Vi är helt enkelt inte fria att vara den person som vi själva innerst inne vill vara. Det handlar om rätten för varje individ att utvecklas som han eller hon önskar utan att behöva gå i ständig oro för att denna önskan ska uppfattas som alltför "feminin" eller "maskulin". Därför är feminismen en lika viktig kamp för män som för kvinnor.
Som Jenny och Birgitta skriver handlar det också om grundläggande mänskliga rättigheter. I många länder präglar könsrollerna samhället så starkt att kvinnor mördas, misshandlas, diskrimineras eller stängs ute från det offentliga livet. I Sverige tjänar fortfarande kvinnor mindre än män med samma ålder och kompetens och styrelserummen domineras alltjämt av män. Det handlar ofta om rent och skärt förtryck. Om man vill kalla det för könsmaktsordning eller något annat spelar mindre roll för mig. Det är förtryck och lika oacceptabelt vad vi än kallar det för och var det än förekommer. Feminismen är alltså en liberalism och det är dags för oss att ta tillbaka den från vänstern.
När vi liberaler kräver lägre skatter eller fri rörlighet för individer inom EU handlar det om människors yttre frihet. När vi kräver ett jämställt samhälle och ett slut på könsmaktsordningen så handlar det om kampen för individens inre frihet. Båda är lika viktiga för oss liberaler.
Media- och bloggreferenser: Camilla Lindberg på Newsmill, Aftonbladet, DN, Expressen, Per Altenberg - Ett Liberalare Europa, Madeleine Sjöstedt, Seved Monke, Samuel Danofsky, Mark Klamberg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaMän och kvinnor ska ha samma rättigheter, skyldigheter, friheter och möjligheter. När så inte är fallet kanske man kan säga att den feministiska definitionen också har ett tydligt ställningstagande att vilja förändra detta så länge detta inte är fallet. Detta gäller självklart för båda könen men det har/är oftast varit så att kvinnan dragit det korta strået när ovanstående liberala formulering inte har uppfyllts. Det du tar upp om att det också är båda könens frihetskamp mot könsrollsbojjan är minst lika viktig och tyvärr kommer ofta det manliga perspektivet bort vilket är tråkigt då det precis som du säger gäller båda könen. Därför applåderar jag att feminister som Per Altenberg driver på feminismdebatten i den här riktningen - för det behövs!
SvaraRaderaJessica
I Per Altenbergs blogg blir feminismen en diversehandel: Lite frihet, lite könsroller och lite könsmakt.
SvaraRaderaFaktum kvarstår: Tanken om könsmaktsordningens existens är felaktig.
Liberalismen är värderande och könsmaktsordningen beskrivande. Därför är feminismen ingen liberalism.
Anonym: Identifiera dig gärna så blir det lättare att föra en debatt. Jag har full respekt för din uppfattning även om jag inte råkar hålla med i det du tar upp.
SvaraRadera